Mattias Cantzler
Bad Spirit
Bad Spirit
12. NOVEMBER - 30 NOVEMBER
Åpning: 12. november kl. 17 på Carl Berner t-banestasjon
Servering i Billedhoggerhuset, Hekkveien 5 fra kl. 18.00
Åpning: 12. november kl. 17 på Carl Berner t-banestasjon
Servering i Billedhoggerhuset, Hekkveien 5 fra kl. 18.00
Åpningstider filmvisning: ons/tor/søn kl 11-14
Galleridelen av utstillingen er tilgjengelig i t-banens åpningstider.
Galleridelen av utstillingen er tilgjengelig i t-banens åpningstider.
Åpningstider filmvisning: ons/tor/søn kl 11-14
Galleridelen av utstillingen er tilgjengelig i t-banens åpningstider.
Galleridelen av utstillingen er tilgjengelig i t-banens åpningstider.
Verket som ställs ut blev till under en vistelse i nationalparken Orkhon valley, som ligger i Mongoliet. Arbetet är avsett som en strukturalistisk film, vilket sätter fokus på mediet som sådant. Jag har under senare tid låtit mig inspirerats av Guy Sherwins "single action" filmer.
Bad Spirits är ett experiment, där jag med hjälp av insamlade örnfjädrar har byggt om en filmkassett (rund metallbox) till en hålkamera, vilken är avsedd för rörlig smalfilm. Fjädrarna som hittades sattes fast på filmdosans utsida, vilket förmår boxen att rotera runt, runt med vinden som drivkraft (likt en propeller). Rotationen sätter även (återstoden av) filmremsan invändigt i rörelse. Remsan skakas om och exponeras för ljus, som sipprar in ifrån ett litet hål i metallboxens yttersida. På så vis återges 360⁰ av omgivningen.
Hålkameran är avsedd att fungera som en "Dream Catcher", eller en slags omvänd buddistisk bönerulle. Avsikten har varit att locka till sig, sila bort och fånga in mörka krafter. Boxen monterades på en påle uppe i ett bergsområde med ett storslaget landskap. Området angränsar till ett skogsområde, som sägs vara ett tillhåll för en flock vargar. Den utvalda platsen tycktes också dra till sig lokala oväder, åska och regnväder. Här sågs ofta tunga moln vila över himlen, fastän det runtomkring kunde vara strålade sol.
Filmen som presenteras på Prosjektrom Carl Berner är resultatet av 24 timmars kontinuerlig exponering. Efter att ha placerat ut hålkameran lämnade jag platsen och återkom dagen efter. Tidpunkten för projektet visade sig sammanfalla med ny fullmåne och under den aktuella natten utbröt ett kraftigt oväder med full stormstyrka. Det gick inte att sova en blund under hela natten och yurten som jag övernattade i höll på att blåsa sönder och samman. Dagen efter var det därför med stor förvåning och lättnad, som jag upptäckte att boxen fortfarande fanns kvar, utan några som helst synliga skador.
Förberedelserna inför utställningen på Prosjektrom Carl Berner har varit allt annat än gynnsamma. The bad spirits verkar ha överlevt den långa resan hem till Oslo och Norge, vilket förorsakat en hel del huvudbry. Det ursprungliga projektet som skulle ställas ut fick nämligen ställas in och ersättas med ett nytt. Hårdisken med allt utställningsmaterial kraschade veckan före vernissaget. Mestparten av datan gick förvisso att återskapa, men projektet försenades och reparationen av hårddisken kostade en smått förmögenhet. Ytterligare ett hinder på vägen fick mig att kasta in handduken för gott. Projektorerna som inhandlats hittade aldrig fram, utan försvann en trappa upp hos en tysk granne. Mannen visade sig ha rest utomlands på ferie, utan att meddela att posten delat ut paketen (med projektorerna) till honom och inte till mig.
Inför utställningen på Prosjektrom Carl Berner laddas hålkameran om på nytt med film. Den riktas ut genom fönstren mot förbipasserande. Likt en övervakningskamera registrerar den aktiviteter och vad som försegår dygnet runt.
Mattias Cantzler 2014
Bad Spirits är ett experiment, där jag med hjälp av insamlade örnfjädrar har byggt om en filmkassett (rund metallbox) till en hålkamera, vilken är avsedd för rörlig smalfilm. Fjädrarna som hittades sattes fast på filmdosans utsida, vilket förmår boxen att rotera runt, runt med vinden som drivkraft (likt en propeller). Rotationen sätter även (återstoden av) filmremsan invändigt i rörelse. Remsan skakas om och exponeras för ljus, som sipprar in ifrån ett litet hål i metallboxens yttersida. På så vis återges 360⁰ av omgivningen.
Hålkameran är avsedd att fungera som en "Dream Catcher", eller en slags omvänd buddistisk bönerulle. Avsikten har varit att locka till sig, sila bort och fånga in mörka krafter. Boxen monterades på en påle uppe i ett bergsområde med ett storslaget landskap. Området angränsar till ett skogsområde, som sägs vara ett tillhåll för en flock vargar. Den utvalda platsen tycktes också dra till sig lokala oväder, åska och regnväder. Här sågs ofta tunga moln vila över himlen, fastän det runtomkring kunde vara strålade sol.
Filmen som presenteras på Prosjektrom Carl Berner är resultatet av 24 timmars kontinuerlig exponering. Efter att ha placerat ut hålkameran lämnade jag platsen och återkom dagen efter. Tidpunkten för projektet visade sig sammanfalla med ny fullmåne och under den aktuella natten utbröt ett kraftigt oväder med full stormstyrka. Det gick inte att sova en blund under hela natten och yurten som jag övernattade i höll på att blåsa sönder och samman. Dagen efter var det därför med stor förvåning och lättnad, som jag upptäckte att boxen fortfarande fanns kvar, utan några som helst synliga skador.
Förberedelserna inför utställningen på Prosjektrom Carl Berner har varit allt annat än gynnsamma. The bad spirits verkar ha överlevt den långa resan hem till Oslo och Norge, vilket förorsakat en hel del huvudbry. Det ursprungliga projektet som skulle ställas ut fick nämligen ställas in och ersättas med ett nytt. Hårdisken med allt utställningsmaterial kraschade veckan före vernissaget. Mestparten av datan gick förvisso att återskapa, men projektet försenades och reparationen av hårddisken kostade en smått förmögenhet. Ytterligare ett hinder på vägen fick mig att kasta in handduken för gott. Projektorerna som inhandlats hittade aldrig fram, utan försvann en trappa upp hos en tysk granne. Mannen visade sig ha rest utomlands på ferie, utan att meddela att posten delat ut paketen (med projektorerna) till honom och inte till mig.
Inför utställningen på Prosjektrom Carl Berner laddas hålkameran om på nytt med film. Den riktas ut genom fönstren mot förbipasserande. Likt en övervakningskamera registrerar den aktiviteter och vad som försegår dygnet runt.
Mattias Cantzler 2014
